Triptyken Ester "Duva" Nilsson
Presentation av triptyken Ester Duva Nilsson och soffbänken Ta Rygg
I uppdraget att göra minnestriptyken förstärkte Kent Lundholms roman ”Älskade Ester” min identifikation med Västerbottens inland och synliggjorde delvis det kulturella landskap som format mitt slöjdande. Gestaltningen av hennes liv fick en fördjupad innebörd genom bokens själfulla beskrivning och inspirerade till ett slöjdat uttryck i form, färg och mönster.
En stark drivkraft i mitt slöjdande är att gestalta slöjdens formvärld och de folkkonstnärliga objektens uppenbara vilja till att ge avtryck. Här finns ett egensinnigt uttryck som hämtar sin kunskap om material och tekniker från självhushållets förindustriella tid. Bland de slöjdare jag mötte under min uppväxt i Vilhelmina fanns berättelser om umbäranden och om en hård uppväxt, men också om en acceptans för de udda personligheterna och en förståelse för levnadsvillkoren.
Slöjdens folkkonstnärliga del är delvis att gestalta livets prövningar via mönster och symboler, som ett stumt språk som kan förstås på ett djupare plan. I utsmyckningen har jag velat väva samman och visualisera Esters personlighet och livsberättelse och samtidigt förankra den i ett Västerbottniskt slöjdarv.
Om triptyken
Triptyken är skuren med skärande verktyg ur tre hela stycken av Lind. Målningen är utförd med konstnärlinoljefärg och vaxad.
Ester är gestaltad som en ängel med en blommande strålkraft. Hennes svarta kappa, gråa hatt och schackrutiga väska putande av fikabröd, och stor-svart-skorna var självklara attribut för n´Ester. Den vänstra delen är hennes uppväxt med sina föräldrar på det fattiga och steniga hemmanet bland tallarnas kronor och rötter. Mönstren illustrerar hennes livsnerv, likt en DNA-strängar, underst en bård med Andreaskors, rundlar och liksidiga kors som en påminnelse om hennes förfäders avtryck. Kents bok med sin berättelse svävar över bygden och är med i formandet av hennes eftermäle. Tulpanrankor kantar sidorna som avknoppningar från hennes livsträd.
Den högra delen av triptyken speglar Esters flytt till Lycksele och ålderdomshemmet med föräldrarna. Hennes liv får ett nytt flöde genom sociala kontakter, inte minst genom alla bröllop och begravningar hon besöker i kyrkan. Duvan efter Esters smeknamn finns med, men också korpen som står för hennes utsökta minne. I mönsterbårderna finns hennes liv i en rytmisk variation och minnet av furornas trädkronor i skogen finns som en underström.
Symbolen under namnet är en fritt komponerad feminin romb med cirklar och står för Esters personliga kärna. De liksidiga korsen, trekanterna och halvbågarna kan ses som hennes kontakt med omvärlden men också som skydd och integritet.
Ta Rygg.
En soffbänk med sits och ryggbrickor i skuren furu. Ryggbrickorna är intappade och låsta till sitsen av genomgående tappar med kilar i ek. Benen är krokvuxna av hägg, rönn och björk. Två underliggande gradslåar låser rörelser i sitsen och ger de intappade och kilade benen dubbel stadga. Soffbänken ger en möjlighet att begrunda triptykens bildspråk och mönsterbårder närmare, en andningspaus i foajén.
Jögge Sundqvist Oktober 2024
Kent Lundholm läser ur boken Älskade Ester
Författarens kommentar: Det finns mängder med skrönor och parallella berättelser om Ester. Medan Ester kallades för Ester Duva i tätorten Lycksele så kallades Ester för Duven ute på landsbygden. Det finns åtminstone tre andra födelseplatser än vad jag angivit och årtalen skiftar beroende på vem man pratar med. Vad gäller fakta så har jag förlitat mig de uppgifter jag fått från Riksarkivet, kyrkoböckerna, födelse- och dödsarkiven. Mina medarbetare har dessutom läst igenom mängder av dokument som finns i Lycksele gamla sockenarkiv. Till det ska ni lägga de tjugo år jag ägnat åt att bland annat att intervjua personal som arbetat på ålderdomshemmen där Ester tillbringade 56 år av sitt liv.
För att kunna göra MIN egen högst personliga tolkning av Ester, valde jag att använda romanen som verktyg för att gestalta och dramatisera Esters liv. Med all den fakta jag förfogade över, kunde jag ta mig friheten att byta namn på somliga karaktärer och emellanåt hitta på personer som aldrig existerat, men som blev levande i min dramatiserade berättelse.
Ibland tog jag formen av en fluga som satt under taket och lyssnade, några gånger kröp jag in i skallen på folk för att förstå vad de menade. Fyra av karaktärerna har i brist på annat varit författaren själv i egen hög person.
Slutligen lade jag allt det skrivna i en stor gryta. Soppan var färdig då det omöjligt kan avgöra vad som är vad, vem som är vem, vilka som sagt A eller O.
”Var så goda, ta för er av soppan. Tyvärr kan jag icke längre påverka kryddningen, sältan eller sötman. För det är ju med smaken, som vi alla vet, att den är delad som …”
Hälsar Kent Lundholm, författaren till romanen ”Älskade Ester.”